just the way you are
2010-10-01
@
15:42:31
Kategori: USA
Så va det 1 oktober, höst... och jag ser fram emot det. Höst som kan spenderas i NYC, i Central Park, se färgerna och få dom på bild.
1 oktober och jag har varit här i 7 månader... Helt otroligt egentligen. Jag trodde inte att jag skulle va kvar såhär länge om jag ska va ärlig. Det är klart att jag ville stanna 1 år men trodde inte jag skulle fixa det, Au pair är inget för mig eller jag saknar alla där hemma för mycket. Men det har inte hänt än. Det är klart att man inte vill vara kvar här alla dagar, säger jag det så ljuger jag. Men det finns så mycket som gör det bra samtidigt.
Om en au pair säger "Men mina barn är så snälla, jag vill aldrig åka ifrån dom." så är det nåt som inte stämmer. Antingen drar hon till med en liten vit lögn eller så är ungarna i koma 23 timmar om dygnet... Att vara au pair är inte en dans på rosor och kommer aldrig att vara. Alla har sina stunder där man känner att man bara vill lägga sig ner och dö ungefär, jag har oxå haft dom stunderna. (Mitt jobbgaste men oxå roligaste va när släkten va här i början av maj. Att dom hade sin familj här och inte jag va inte svåraste, det va att det nästan endast pratades spanska. Ett språk jag inte behärskar men lär mig mer och mer, bl a tack vare 2 veckor i Florida. Så när jag varit här i 2 månader så ville jag hem faktiskt, men jag tog mig igenom det och är fortfarande här.) Men allt det andra, det som man får utan att tänka på det. Erfarenhet, kunskap, kärlek, vänner och en till familj. Förutsatt att man kommer till en bra familj vill säga, alla familjer passar ju inte alla.
Jag vet inte riktigt vad det är jag har svamlat om nu i ovanstående men jag ångrar inte för en sekund att jag åkte hit. Att jag tog mod till mig och lämnade allt och alla, satte mig på ett plan utan nån annan och skulle vara borta 1 år. Nu har 7 månader gått och jag gillar det, nästan jämt. Det gäller "bara" tro på dig själv och stå med föttern på jorden och är sig själv så går allt, bara man vill.
Daggny is out
1 oktober och jag har varit här i 7 månader... Helt otroligt egentligen. Jag trodde inte att jag skulle va kvar såhär länge om jag ska va ärlig. Det är klart att jag ville stanna 1 år men trodde inte jag skulle fixa det, Au pair är inget för mig eller jag saknar alla där hemma för mycket. Men det har inte hänt än. Det är klart att man inte vill vara kvar här alla dagar, säger jag det så ljuger jag. Men det finns så mycket som gör det bra samtidigt.
Om en au pair säger "Men mina barn är så snälla, jag vill aldrig åka ifrån dom." så är det nåt som inte stämmer. Antingen drar hon till med en liten vit lögn eller så är ungarna i koma 23 timmar om dygnet... Att vara au pair är inte en dans på rosor och kommer aldrig att vara. Alla har sina stunder där man känner att man bara vill lägga sig ner och dö ungefär, jag har oxå haft dom stunderna. (Mitt jobbgaste men oxå roligaste va när släkten va här i början av maj. Att dom hade sin familj här och inte jag va inte svåraste, det va att det nästan endast pratades spanska. Ett språk jag inte behärskar men lär mig mer och mer, bl a tack vare 2 veckor i Florida. Så när jag varit här i 2 månader så ville jag hem faktiskt, men jag tog mig igenom det och är fortfarande här.) Men allt det andra, det som man får utan att tänka på det. Erfarenhet, kunskap, kärlek, vänner och en till familj. Förutsatt att man kommer till en bra familj vill säga, alla familjer passar ju inte alla.
Jag vet inte riktigt vad det är jag har svamlat om nu i ovanstående men jag ångrar inte för en sekund att jag åkte hit. Att jag tog mod till mig och lämnade allt och alla, satte mig på ett plan utan nån annan och skulle vara borta 1 år. Nu har 7 månader gått och jag gillar det, nästan jämt. Det gäller "bara" tro på dig själv och stå med föttern på jorden och är sig själv så går allt, bara man vill.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Kommentarer