Jaha??
2011-05-06
@
15:10:45
Kategori: USA
Klockan är inte ens 9 på morgonen och det har redan hunnits med
Skrikning (höjning av röstläge)
Gråtning
"Tyck synd om mig"-suckar
och Underskriftsförfalskning.
Jag hade hand om skrikningen, eller ja mer höjandet av rösten.
Ungarna käkade frukost, såklart med tvn på (utan den vid matbordet går ju livet under) Dom får titta med regeln att dom måste äta, gör dom inte det stänger jag av. Jag brukar varna en gång innan jag stänger av. Idag hade jag varnat en gång och nu åt inte R så jag stängde av. Då blev det tjurigt för hon hade ju faktiskt sin vitamin i munnen och tuggade på... Jag struntade i det och tänkte att hon vet att hon kan lika gärna ta den när hon har ätit upp allt och inte ätit endast 2 skedar. Tvn förblev avstängd, den brukar inte åka på igen annars heller.
Sen hämtade jag mina grejer så vi kunde åka såfort dom är klara, med mig upp hade jag min ipod. Då jag fått en kommentar på facebook och jag inte hade något annat för mig just då så började jag svara på den, så jag sitter framåtlutad/hänger på bordet. Då kikar naturligtvis R på vad jag gör, hon är fan sjukligt nyfiken den där ungen. Så jag vänder bort ipoden samtidigt som jag tittar på henne med, hon sätter sig tillbaka, så jag vänder tillbaka ipoden och fortsätter skriva, det ser ut som att hon är påväg att böja sig fram igen. Så jag lutar mig bakåt i stolen, som inte är något konstigt att göra, fullt normalt om man har lust med det. Då säger hon surt att försökte faktiskt inte titta va jag gjorde. Då svara jag att jag får faktiskt luta mig tillbaka i stolen ändå, om jag vill. Jag får sitta precis hur jag vill, jag får stå vid diskbänken om jag så känner för det. Det va där rösthöjningen kom in... Ja men då ska jag sitta såhär då, så vänder hon ryggen mot mig, vänstersidan mot bordet, tar tallriken i knät och ska äta, men det fick hon inte och det kunde hon ju inte alls förstå varför... HJÄLP!!
Sen går A och sätter på sig skorna, jag väntar nere i köket på att han ropar att vi ska fixa håret. Dom är uppe o diskuterar, R kommer ner och går igenom matsalsbordet typ, tar ett häfte som tillhör A och frågar honom vart underskriften är. Jag tyckte jag hörde att han sa att det inte behövdes någon underskrift men jag är inte säker så jag säger inget. Så kommer jag upp och då kommer R ut ur A's rum med pappret och går in i badrummet där han är och säger "Jag fick till underskriften ganska bra, frågar fröken så säger du bara att hon hade bråttom när hon skrev under". Ungen har alltså förfalskat sin mammas underskrift. Sen när vi äntligen kommer till stadiet där vi ska gå ut genom dörren så säger jag igen "kom igen nu, vi skulle ha gått för 5 min sen"
"Ja men jag va ju tvungen att träna på mammas underskrift så jag kunde skriva under" får jag till svar.
Så då är frågan nu, ska jag berätta för min vm vad hon gjorde. Jag tycker själv att jag ska göra det, men HUR?? Hur säger jag att hennes dotter förfalskat hennes underskrift på ett snällt sätt? Är det ens nån idé eftersom när jag på senaste tiden sagt att dom gjort något, som jag tycker är allvarligt nog för en tillsägelse, så har min vm skrattat åt det. Ska jag ens göra det? Och hur kommer R va mot mig dagarna efter? Egentligen bryr jag mig inte, hon får väl va grinig. Men om hon är grinig mot mig så är ju jag grinig mot henne. Och det får ju inte hända!! Man kan ju inte va grinig på/mot mammas lilla ängel. Då har jag attitydproblem.
Daggny is out
Skrikning (höjning av röstläge)
Gråtning
"Tyck synd om mig"-suckar
och Underskriftsförfalskning.
Jag hade hand om skrikningen, eller ja mer höjandet av rösten.
Ungarna käkade frukost, såklart med tvn på (utan den vid matbordet går ju livet under) Dom får titta med regeln att dom måste äta, gör dom inte det stänger jag av. Jag brukar varna en gång innan jag stänger av. Idag hade jag varnat en gång och nu åt inte R så jag stängde av. Då blev det tjurigt för hon hade ju faktiskt sin vitamin i munnen och tuggade på... Jag struntade i det och tänkte att hon vet att hon kan lika gärna ta den när hon har ätit upp allt och inte ätit endast 2 skedar. Tvn förblev avstängd, den brukar inte åka på igen annars heller.
Sen hämtade jag mina grejer så vi kunde åka såfort dom är klara, med mig upp hade jag min ipod. Då jag fått en kommentar på facebook och jag inte hade något annat för mig just då så började jag svara på den, så jag sitter framåtlutad/hänger på bordet. Då kikar naturligtvis R på vad jag gör, hon är fan sjukligt nyfiken den där ungen. Så jag vänder bort ipoden samtidigt som jag tittar på henne med, hon sätter sig tillbaka, så jag vänder tillbaka ipoden och fortsätter skriva, det ser ut som att hon är påväg att böja sig fram igen. Så jag lutar mig bakåt i stolen, som inte är något konstigt att göra, fullt normalt om man har lust med det. Då säger hon surt att försökte faktiskt inte titta va jag gjorde. Då svara jag att jag får faktiskt luta mig tillbaka i stolen ändå, om jag vill. Jag får sitta precis hur jag vill, jag får stå vid diskbänken om jag så känner för det. Det va där rösthöjningen kom in... Ja men då ska jag sitta såhär då, så vänder hon ryggen mot mig, vänstersidan mot bordet, tar tallriken i knät och ska äta, men det fick hon inte och det kunde hon ju inte alls förstå varför... HJÄLP!!
Sen går A och sätter på sig skorna, jag väntar nere i köket på att han ropar att vi ska fixa håret. Dom är uppe o diskuterar, R kommer ner och går igenom matsalsbordet typ, tar ett häfte som tillhör A och frågar honom vart underskriften är. Jag tyckte jag hörde att han sa att det inte behövdes någon underskrift men jag är inte säker så jag säger inget. Så kommer jag upp och då kommer R ut ur A's rum med pappret och går in i badrummet där han är och säger "Jag fick till underskriften ganska bra, frågar fröken så säger du bara att hon hade bråttom när hon skrev under". Ungen har alltså förfalskat sin mammas underskrift. Sen när vi äntligen kommer till stadiet där vi ska gå ut genom dörren så säger jag igen "kom igen nu, vi skulle ha gått för 5 min sen"
"Ja men jag va ju tvungen att träna på mammas underskrift så jag kunde skriva under" får jag till svar.
Så då är frågan nu, ska jag berätta för min vm vad hon gjorde. Jag tycker själv att jag ska göra det, men HUR?? Hur säger jag att hennes dotter förfalskat hennes underskrift på ett snällt sätt? Är det ens nån idé eftersom när jag på senaste tiden sagt att dom gjort något, som jag tycker är allvarligt nog för en tillsägelse, så har min vm skrattat åt det. Ska jag ens göra det? Och hur kommer R va mot mig dagarna efter? Egentligen bryr jag mig inte, hon får väl va grinig. Men om hon är grinig mot mig så är ju jag grinig mot henne. Och det får ju inte hända!! Man kan ju inte va grinig på/mot mammas lilla ängel. Då har jag attitydproblem.
Daggny is out
Kommentara! 1 st
Kommentarer
Postat av: Anonym
Varför är du fortfarande au pair om du verkar vantrivas så? :/