#1
2011-01-09
@
06:09:38
Kategori: USA
Nu har jag ork och inspiration till att skriva min så kallade årsresumé, såhär kvart över 11 på kvällen...
Januari är ju första månaden, den flöt väl på som vanligt, jag jobbade. Den va vanlig enda till i mitten ungefär.
Den 20 jan kom jag hem från att ha jobbat hela dagen. Kvällen före hade jag kollat min mail och jag va matchad med en familj, men när jag loggade in på morgonen innan jobbet så va dom borta. Jag hade ju då gett upp hoppet lite, sökt och kommit in på en kurs jag vill gå. Sökt jobb, planerade helt enkelt för att inte åka. Eftersom jag inte kände mig så pigg på att gå in och kolla mailen och få ett tråkigt besked så gjorde jag lite annat innan jag satt mig vid datorn. Så när jag sätter mig vid datorn så går det ungefär 20 min tror jag så ringer min mobil, ser ett väldigt långt och konstigt nummer, jag brukar inte svara på okända nummer. Visar jimmy och han säger, det kan ju va från USA, så jag svarar. Och hör i andra änden en tjej som presenterar sig, kommer inte ihåg namnet för mitt liv, och att hon ringde från Boston och hon hade en familj som skulle vilja prata med mig.
Så vi pratade ca 1 timme och jag tyckte att det gick skit, tyckte jag bara stamma och svamla och inte fick fram nåt. Fick förklara att jag inte ens visste att jag va matchad så dom fatta att dom tagit mig på sängen så att säga, dom va förstående. När vi pratat klart så bestämde vi att vi skulle prata igen nästa dag, den hade jag hört förut en månad tidigare så jag la inte så mycket hopp på det. Men dom ringde faktiskt och vi pratade yttligare en timme. Sen när jag gått och lagt mig på torsdagkväll, den 20:e va en ons btw, så kunde jag inte somna direkt utan låg och titta i taket en stund. Så ser hur nåt lyser upp, min mobil, hänger över Jimmy och kollar. Ser ett långt nummer som börjar med 1 (USAs landsnummer) så jag gjorde det enda rätta. Lätt det ringa och sa till Jimmy att dom får faktiskt tänka på tidsskillnaden, kl va ändå halv tolv. Tänkte att är det viktigt som ringer dom imorgon. Va jag inte visste då va att dom även ringt hem, och väckte mamma och pappa, och sen provade min mobil igen. Så när jag gick upp på fredag morgon och kollade mailen så hade jag ett congratulation från Cultural Care och ett mail från min värdmamma där hon skrev;
Frida,
The agency will also be contacting you, but I wanted to go ahead and reach out to you directly. We like you very much as an au pair for our children. We would like to match with you and have you join our home the first week of March.
Regards,
Yolanda
I samma veva ringde Carro på Skype så hon va den första som fick reda på detta. Jag kunde ju lixom inte sluta le så kunde inte direkt dölja att det va nåt pågång. Sen åkte jag till Jimmys jobb påväg till mitt tillfälliga och berättade att jag skulle till USA. Hade han inte stått i blästern och sett ut som en gruvarbetare så hade jag nog hoppat på honom, så glad va jag.
Sen till jobbet och berätta för ALLA!! Jag kunde inte va lyckligare, att lilla jag från fjuttiga Degerfors skulle få åka till USA och dessutom bo så nära New York som jag gör. Bussen tar lika lång tid som det tar att åka till Örebro från Degerfors lixom...
En vecka senare va min födelsedag så helgen efter hade vi släkten över på tacos och då släppte jag bomben. Tror jag prata med mormor mest just då och nämnde nåt om jul och att jag inte skulle va med på jul det året :P
Sen flöt det på kan man säga. Fick papper och tid till ambassaden, pappa följde med upp :D
Den 18:e februari hade jag tid till ambassaden kl 10, klev in i säkerhetskontrollen kl 10. Efter att först blivit bortföst. Jag min lilla lantlolla pratade med pappa i telefon som släppt av mig, parkerat bilen och sen följt efter samma väg (vilket va helt fel väg btw) och därför inte tänkte mig för utan tänkte bara hänga med en annan tant när hon blev insläppt genom den låsta dörren. HAHA va sur vakten blev då... Sen va han jättegrinig och ryckte papprena ur händerna på mig för att kolla dom, när jag blev insläppt that is ;) Kom in och satte mig ner och väntade, såg att det satt massa yngre människor där tänkte inte så mycket på det, vi va ju sen på skolan samtidigt... Bra Frida!!
Feb fortsatte med att jag planerade, köpte presenter, flyttade tillbaka mitt skrivbord som jag just flyttat över till Jimmy (typ dec nångång)
Jag åkte mån 1:a mars, sön 28:e feb packade jag ALLT!! Hade endast gjort en lista innan på vad jag skulle ha med mig så jag kunde bocka av. Sen hade jag lite pauser och träffade o sa hej då till lite folk, men annars spenderade jag dagen med att packa och sen få tillbaka allt till mitt rum. Mitt rum som enligt mamma och pappa ser ut som en soptipp fortfarande. Kan ni skicka bild??
1:a mars blev jag uppskjutsad till Arlanda, jag åkte med Jimmy och hans mamma, Eva. (Mina värdföräldrar tyckte det va jättehäftigt att Eva faktiskt va med upp, och det tycker jag med :D) Sen åkte mamma och pappa i en andra bil upp. Kom fram till Arlanda, checkade in och gick och tog en fika. Sen fick dom släppa mig vid säkerhetskontrollen, mamma hade tårar i ögonen, pappa krama jättehårt, Eva gav mig några uppmuntrande ord och Jimmy, ja han är ju kille :P Nej men det va nog inte så lätt att släppa mig. Ska inte säga att det va lätt för mig heller, men va fan jag gav mig den på att det här skulle jag klara. Kom igenom kontrollen och sen fick jag igenom HELA j*vla taxfreen innan jag kunde göra en u-sväng eftersom min gate låg typ i den änden där säkerhetskontrollen va, jättekul när jag va lite stressad.
Kommer till gaten och träffar på 2 andra tjejer :) Sen på planet till München och sen där va vi sist av planet, vi hade ju inte bråttom :P Sen en "snabbis" i taxfreeshopen. Sen sprang vi till nästa gate, komemr dit och killen kollar på våra biljetter och säger "Jaha, det där planet som taxar ut där" och pekar ut genom fönstret... Jag dog!! Men han hade bara dålig humor... Och vi va faktiskt inte sist på planet :D
Kommer till Newark, New Jersey, den flygplats som är längst bort från skolan då den ligger på Long Island, New York. Resan med en skumpig buss, på håliga vägar och utan sömn på ca 20 timmar tog 2 timmar, äntligen framme. Ett snabbt möte, fick min rumsnyckel, tog in väskorna, hämtade sängkläder, bäddade och stöp i säng. Skickade ett litet sms till pappa att jag va framme och att jag nu skulle sova, efter 25 timmar med en sammanlagd sömn på cirkus 1,5 timme.
Veckan flöt på och helt plötsligt va det fredag, dags att sätta sig i bussen för 2 timmarsresa till upphämtningsplatsen. Släppte av några personer på flygplatsen och sen fortsatte mot NJ, min värdmamma var bland dom sista som kom har jag för mig. Något jag nu förstår varför, tidsoptimist... Jag fick en kram och sen öppna hon käften och fort går det när det pratas... Prata kan människan!!
Händelser och datum smälter lixom ihop lite så nu bjuder jag på bilder från resten av året. Skriver iaf vilken månad bilderna är ifrån.
Men det får bli i nästa inlägg för bloggen vill inte lägga upp alla denna text tillsammans med alla bilder. Jag vet att det blev långt men sånt är livet ibland.
Daggny is out
Januari är ju första månaden, den flöt väl på som vanligt, jag jobbade. Den va vanlig enda till i mitten ungefär.
Den 20 jan kom jag hem från att ha jobbat hela dagen. Kvällen före hade jag kollat min mail och jag va matchad med en familj, men när jag loggade in på morgonen innan jobbet så va dom borta. Jag hade ju då gett upp hoppet lite, sökt och kommit in på en kurs jag vill gå. Sökt jobb, planerade helt enkelt för att inte åka. Eftersom jag inte kände mig så pigg på att gå in och kolla mailen och få ett tråkigt besked så gjorde jag lite annat innan jag satt mig vid datorn. Så när jag sätter mig vid datorn så går det ungefär 20 min tror jag så ringer min mobil, ser ett väldigt långt och konstigt nummer, jag brukar inte svara på okända nummer. Visar jimmy och han säger, det kan ju va från USA, så jag svarar. Och hör i andra änden en tjej som presenterar sig, kommer inte ihåg namnet för mitt liv, och att hon ringde från Boston och hon hade en familj som skulle vilja prata med mig.
Så vi pratade ca 1 timme och jag tyckte att det gick skit, tyckte jag bara stamma och svamla och inte fick fram nåt. Fick förklara att jag inte ens visste att jag va matchad så dom fatta att dom tagit mig på sängen så att säga, dom va förstående. När vi pratat klart så bestämde vi att vi skulle prata igen nästa dag, den hade jag hört förut en månad tidigare så jag la inte så mycket hopp på det. Men dom ringde faktiskt och vi pratade yttligare en timme. Sen när jag gått och lagt mig på torsdagkväll, den 20:e va en ons btw, så kunde jag inte somna direkt utan låg och titta i taket en stund. Så ser hur nåt lyser upp, min mobil, hänger över Jimmy och kollar. Ser ett långt nummer som börjar med 1 (USAs landsnummer) så jag gjorde det enda rätta. Lätt det ringa och sa till Jimmy att dom får faktiskt tänka på tidsskillnaden, kl va ändå halv tolv. Tänkte att är det viktigt som ringer dom imorgon. Va jag inte visste då va att dom även ringt hem, och väckte mamma och pappa, och sen provade min mobil igen. Så när jag gick upp på fredag morgon och kollade mailen så hade jag ett congratulation från Cultural Care och ett mail från min värdmamma där hon skrev;
Frida,
The agency will also be contacting you, but I wanted to go ahead and reach out to you directly. We like you very much as an au pair for our children. We would like to match with you and have you join our home the first week of March.
Regards,
Yolanda
I samma veva ringde Carro på Skype så hon va den första som fick reda på detta. Jag kunde ju lixom inte sluta le så kunde inte direkt dölja att det va nåt pågång. Sen åkte jag till Jimmys jobb påväg till mitt tillfälliga och berättade att jag skulle till USA. Hade han inte stått i blästern och sett ut som en gruvarbetare så hade jag nog hoppat på honom, så glad va jag.
Sen till jobbet och berätta för ALLA!! Jag kunde inte va lyckligare, att lilla jag från fjuttiga Degerfors skulle få åka till USA och dessutom bo så nära New York som jag gör. Bussen tar lika lång tid som det tar att åka till Örebro från Degerfors lixom...
En vecka senare va min födelsedag så helgen efter hade vi släkten över på tacos och då släppte jag bomben. Tror jag prata med mormor mest just då och nämnde nåt om jul och att jag inte skulle va med på jul det året :P
Sen flöt det på kan man säga. Fick papper och tid till ambassaden, pappa följde med upp :D
Den 18:e februari hade jag tid till ambassaden kl 10, klev in i säkerhetskontrollen kl 10. Efter att först blivit bortföst. Jag min lilla lantlolla pratade med pappa i telefon som släppt av mig, parkerat bilen och sen följt efter samma väg (vilket va helt fel väg btw) och därför inte tänkte mig för utan tänkte bara hänga med en annan tant när hon blev insläppt genom den låsta dörren. HAHA va sur vakten blev då... Sen va han jättegrinig och ryckte papprena ur händerna på mig för att kolla dom, när jag blev insläppt that is ;) Kom in och satte mig ner och väntade, såg att det satt massa yngre människor där tänkte inte så mycket på det, vi va ju sen på skolan samtidigt... Bra Frida!!
Feb fortsatte med att jag planerade, köpte presenter, flyttade tillbaka mitt skrivbord som jag just flyttat över till Jimmy (typ dec nångång)
Jag åkte mån 1:a mars, sön 28:e feb packade jag ALLT!! Hade endast gjort en lista innan på vad jag skulle ha med mig så jag kunde bocka av. Sen hade jag lite pauser och träffade o sa hej då till lite folk, men annars spenderade jag dagen med att packa och sen få tillbaka allt till mitt rum. Mitt rum som enligt mamma och pappa ser ut som en soptipp fortfarande. Kan ni skicka bild??
1:a mars blev jag uppskjutsad till Arlanda, jag åkte med Jimmy och hans mamma, Eva. (Mina värdföräldrar tyckte det va jättehäftigt att Eva faktiskt va med upp, och det tycker jag med :D) Sen åkte mamma och pappa i en andra bil upp. Kom fram till Arlanda, checkade in och gick och tog en fika. Sen fick dom släppa mig vid säkerhetskontrollen, mamma hade tårar i ögonen, pappa krama jättehårt, Eva gav mig några uppmuntrande ord och Jimmy, ja han är ju kille :P Nej men det va nog inte så lätt att släppa mig. Ska inte säga att det va lätt för mig heller, men va fan jag gav mig den på att det här skulle jag klara. Kom igenom kontrollen och sen fick jag igenom HELA j*vla taxfreen innan jag kunde göra en u-sväng eftersom min gate låg typ i den änden där säkerhetskontrollen va, jättekul när jag va lite stressad.
Kommer till gaten och träffar på 2 andra tjejer :) Sen på planet till München och sen där va vi sist av planet, vi hade ju inte bråttom :P Sen en "snabbis" i taxfreeshopen. Sen sprang vi till nästa gate, komemr dit och killen kollar på våra biljetter och säger "Jaha, det där planet som taxar ut där" och pekar ut genom fönstret... Jag dog!! Men han hade bara dålig humor... Och vi va faktiskt inte sist på planet :D
Kommer till Newark, New Jersey, den flygplats som är längst bort från skolan då den ligger på Long Island, New York. Resan med en skumpig buss, på håliga vägar och utan sömn på ca 20 timmar tog 2 timmar, äntligen framme. Ett snabbt möte, fick min rumsnyckel, tog in väskorna, hämtade sängkläder, bäddade och stöp i säng. Skickade ett litet sms till pappa att jag va framme och att jag nu skulle sova, efter 25 timmar med en sammanlagd sömn på cirkus 1,5 timme.
Veckan flöt på och helt plötsligt va det fredag, dags att sätta sig i bussen för 2 timmarsresa till upphämtningsplatsen. Släppte av några personer på flygplatsen och sen fortsatte mot NJ, min värdmamma var bland dom sista som kom har jag för mig. Något jag nu förstår varför, tidsoptimist... Jag fick en kram och sen öppna hon käften och fort går det när det pratas... Prata kan människan!!
Händelser och datum smälter lixom ihop lite så nu bjuder jag på bilder från resten av året. Skriver iaf vilken månad bilderna är ifrån.
Men det får bli i nästa inlägg för bloggen vill inte lägga upp alla denna text tillsammans med alla bilder. Jag vet att det blev långt men sånt är livet ibland.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Kommentarer
