Torsdag
2009-02-26
@
12:42:52
Kategori: Allmänt
Dagen mellan lön, kan man kalla det. Då jag får lön både den 25:e och den 27:e, kommuner ska ju alltid va udda. Jag va ute o gick igår, det va skönt. Sen kom jag hem, gjorde pannkakor, duschade och åkte in till kga för bokrea. Det blev en något dyrare resa än jag tänkt mig, mest pga böckerna. Jag tankade för 400 och handlade böcker för 340 :S Men å andra sidan har jag böcker till mars ut iaf, hoppas jag ;) Sen när jag kom hem därfirån va jag in och hämtade morsans copp-kort och åkte och handlade mat och sen lagade jag den. Korvstroganof med pasta :) Sen hann jag även med att träffa Jimmy :D
Man kan väl säga att min dag igår va ganska produktiv. Och idag har jag jobbat 5 timmar och nu håller jag på att packa väskan för att åka till badhuset, det är ju som sagt torsdag.
I tisdags när jag va o jobbade med "min tjej" så bestämde vi att jag ska jobba varje tisdag och torsdag. Torsdagar 4 timmar och tisdagar minst 2 timmar. Så minst 6 timmar i veckan blir 690 kr, inte alls illa med tanke på att vi kan sitta hemma hos mig o bara prata eller kanske baka :P Vill jag får jag naturligtvis hämta henne tidigare på tisdagar o på så sätt få mer tid. Jag gillart :D
Har inte hört nåt mer om mitt senaste jobb heller, om det blir nåt eller ej. Mejlade och sa att jag inte kunde öppna dokumentet med information hon skickade till mig. Sen har jag inte hört nåt mer. Men dom får väl skylla sig själva, dom som va så angelägna. Vi får väl se.
Daggny is out
Man kan väl säga att min dag igår va ganska produktiv. Och idag har jag jobbat 5 timmar och nu håller jag på att packa väskan för att åka till badhuset, det är ju som sagt torsdag.
I tisdags när jag va o jobbade med "min tjej" så bestämde vi att jag ska jobba varje tisdag och torsdag. Torsdagar 4 timmar och tisdagar minst 2 timmar. Så minst 6 timmar i veckan blir 690 kr, inte alls illa med tanke på att vi kan sitta hemma hos mig o bara prata eller kanske baka :P Vill jag får jag naturligtvis hämta henne tidigare på tisdagar o på så sätt få mer tid. Jag gillart :D
Har inte hört nåt mer om mitt senaste jobb heller, om det blir nåt eller ej. Mejlade och sa att jag inte kunde öppna dokumentet med information hon skickade till mig. Sen har jag inte hört nåt mer. Men dom får väl skylla sig själva, dom som va så angelägna. Vi får väl se.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Onsdag
2009-02-25
@
10:03:57
Kategori: Mina tankar
Fan det är redan onsdag och jag har inte hunnit gjort ett skit tycker jag. Och det är oxå sista veckan i februari, vilket betyder att april månad kommer bli knaper. Då jag endast jobbat 4 dagar inom kommunen den här månaden. Visserligen har jag mitt assistentjobb oxå, men det ger inte mer ca 1500 i månaden, bättre än inget men inte mycket när man betalar det mesta själv. Plus hyra för nåt jag knappt utnyttjar.
Men jag har iaf bestämt mig för att jag ska betalt så lite som möjligt med kortet nu. Då känner jag mig för innan jag köper nåt. För det är ju så att det känns mer att lämna ifrån sig lite papperslappar än ett litet plastkort. På plastkortet sitter det pengar men dom ser jag ju inte. Så för min egen skull ska jag betala mindre med kortet och få en uppfattning av pengars värde igen, något som jag känner behövs vissa gånger. Förstå mig rätt nu, jag menar inte att jag är shoppinggalen eller nåt, men vissa gånger när jag kommer hem från tex Örebro så känns det som att pengarna är borta men jag vet inte varför. Jag vet inte vad jag fått med mig hem som är nåt att ha. Dessutom är det mest av ren lathet som jag betalar med kortet, då jag inte orkar stanna och ta ut pengar.
Ska eventuellt åka in en sväng till kga och gå på bokrean idag, nåt som behövs då jag har kommit halvvägs i den sista boken jag har nu. Och jag började läsa igår :S Men bättre med böcker än godis :D Sen ska jag ut och gå oxå har jag bestämt mig för, nu jävlar ska jag komma igång här. Kanske bli lika liten som vid studenten, för jag har sett bilder på mig själv därifrån och fan ta mig i arslet att jag är liten, iaf runt axelpartiet. Och jag började vid ungefär samma tidpunkt för två år sen och hann i tid så det blir nog bra, beach 2009 here I come :P Så inget godis, dricka, skräpmat (vilket kommer bli ohyggligt svårt) eller annat onyttigt så löser det sig. Frukt och vatten, mina numera bästa vänner :P För jag har testat lite olika dieter lite smått faktiskt, inget som passar mig. Men träning och inget onyttigt är underbart för mig. Nu är det på med gympadojjorna och kläder som gäller, det är disigt ute men det skiter jag i idag faktiskt, ska inte använda det som ursäkt.
Jag bjuder på den "värsta" bilden på mig från för snart 2 år sen som jag hittade häromdagen.
Daggny is out
Men jag har iaf bestämt mig för att jag ska betalt så lite som möjligt med kortet nu. Då känner jag mig för innan jag köper nåt. För det är ju så att det känns mer att lämna ifrån sig lite papperslappar än ett litet plastkort. På plastkortet sitter det pengar men dom ser jag ju inte. Så för min egen skull ska jag betala mindre med kortet och få en uppfattning av pengars värde igen, något som jag känner behövs vissa gånger. Förstå mig rätt nu, jag menar inte att jag är shoppinggalen eller nåt, men vissa gånger när jag kommer hem från tex Örebro så känns det som att pengarna är borta men jag vet inte varför. Jag vet inte vad jag fått med mig hem som är nåt att ha. Dessutom är det mest av ren lathet som jag betalar med kortet, då jag inte orkar stanna och ta ut pengar.
Ska eventuellt åka in en sväng till kga och gå på bokrean idag, nåt som behövs då jag har kommit halvvägs i den sista boken jag har nu. Och jag började läsa igår :S Men bättre med böcker än godis :D Sen ska jag ut och gå oxå har jag bestämt mig för, nu jävlar ska jag komma igång här. Kanske bli lika liten som vid studenten, för jag har sett bilder på mig själv därifrån och fan ta mig i arslet att jag är liten, iaf runt axelpartiet. Och jag började vid ungefär samma tidpunkt för två år sen och hann i tid så det blir nog bra, beach 2009 here I come :P Så inget godis, dricka, skräpmat (vilket kommer bli ohyggligt svårt) eller annat onyttigt så löser det sig. Frukt och vatten, mina numera bästa vänner :P För jag har testat lite olika dieter lite smått faktiskt, inget som passar mig. Men träning och inget onyttigt är underbart för mig. Nu är det på med gympadojjorna och kläder som gäller, det är disigt ute men det skiter jag i idag faktiskt, ska inte använda det som ursäkt.
Jag bjuder på den "värsta" bilden på mig från för snart 2 år sen som jag hittade häromdagen.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Bok
2009-02-23
@
10:07:40
Kategori:
Säg det inte till någon av Kathy O´Beirne
Baksidan
"Jag tycker att det var nödvändigt att berätta min historia. Den kändes som en vulkan som ständigt var påväg att få ett utbrott. Ondskan var så stor, en röst inom mig ropade: 'Rättvisa!' Inte bara för mig, utan för så många, många fler."
När Kathy var tolv år gammal skickades hon till ett av de många Magdalenatvätterierna som katolska kyrkan under hela 1900-talet drev på Irland. I dessa ökända arbetsinrättningar tvingades tusentals flickor utföra slavarbete under ohyggliga förhållanden. Somliga av flickorna var föräldralösa, vissa gravida medan andra helt enkelt betraktadessom en "samhällsfara". De inspärrade flickorna hindrades inte bara från att ha kontakt med familjen och omvärlden, utan utsattes också för grymma bestraffningar och sexuella övergrepp av såväl personalen som besökare från katolska lekmannaorganisationer.
Kathy föll offer för en av dessa våldtäcktsmän och födde bara några dagar före sin fjortonårsdag sin lilla flicka Annie. Flickan led av en svår sjukdom men levde tills hon var tio år och utgjorde det enda ljuset i Kathys olycksdrabbade liv.
Kathy O´Beirne berättar ingående och öppet om sina tragiska erfarenheter, men det mest anmäsrkningsvärda är ädnå den karaktärsstyrka som lyser igenom hennes mörka berättelse. Det är denna styrka som har gjort det möjligt för henne att överleva och fortsätta sin kamp för att uppnå rättvisa.
Denna bok är för mig något som ligger långt bak i tiden, slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Men faktum är att det sista Magdalenatvätteriet stängdes inte förens 1996. Det är knappt så man vill förstå när man läser denna bok att något så grymt har funnits när jag själv redan va född. Boken är läsvärd och får mig att inse att mitt liv kanske inte är så himla dåligt iaf. Det som jag inte förstår är hur "kyrkans man" kan göra såna ohyggliga saker med barn, men eftersom han ba högsta hönset så att säga så fick han hålla på. Ni förstår vad jag menar om ni läser boken. Det finns även en film som heter Magdalenasystrarna och som handlar om just Magdalenatvätterier på 50-talet har jag för mig. Så filmen innan jag upptäckte boken men det gör ingenting, för som jag uppfattat det så är inte filmen baserad på boken.
Läs boken eller se filmen säger jag bara.
Baksidan
"Jag tycker att det var nödvändigt att berätta min historia. Den kändes som en vulkan som ständigt var påväg att få ett utbrott. Ondskan var så stor, en röst inom mig ropade: 'Rättvisa!' Inte bara för mig, utan för så många, många fler."
När Kathy var tolv år gammal skickades hon till ett av de många Magdalenatvätterierna som katolska kyrkan under hela 1900-talet drev på Irland. I dessa ökända arbetsinrättningar tvingades tusentals flickor utföra slavarbete under ohyggliga förhållanden. Somliga av flickorna var föräldralösa, vissa gravida medan andra helt enkelt betraktadessom en "samhällsfara". De inspärrade flickorna hindrades inte bara från att ha kontakt med familjen och omvärlden, utan utsattes också för grymma bestraffningar och sexuella övergrepp av såväl personalen som besökare från katolska lekmannaorganisationer.
Kathy föll offer för en av dessa våldtäcktsmän och födde bara några dagar före sin fjortonårsdag sin lilla flicka Annie. Flickan led av en svår sjukdom men levde tills hon var tio år och utgjorde det enda ljuset i Kathys olycksdrabbade liv.
Kathy O´Beirne berättar ingående och öppet om sina tragiska erfarenheter, men det mest anmäsrkningsvärda är ädnå den karaktärsstyrka som lyser igenom hennes mörka berättelse. Det är denna styrka som har gjort det möjligt för henne att överleva och fortsätta sin kamp för att uppnå rättvisa.
Denna bok är för mig något som ligger långt bak i tiden, slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Men faktum är att det sista Magdalenatvätteriet stängdes inte förens 1996. Det är knappt så man vill förstå när man läser denna bok att något så grymt har funnits när jag själv redan va född. Boken är läsvärd och får mig att inse att mitt liv kanske inte är så himla dåligt iaf. Det som jag inte förstår är hur "kyrkans man" kan göra såna ohyggliga saker med barn, men eftersom han ba högsta hönset så att säga så fick han hålla på. Ni förstår vad jag menar om ni läser boken. Det finns även en film som heter Magdalenasystrarna och som handlar om just Magdalenatvätterier på 50-talet har jag för mig. Så filmen innan jag upptäckte boken men det gör ingenting, för som jag uppfattat det så är inte filmen baserad på boken.
Läs boken eller se filmen säger jag bara.
Kommentara! 0 st
Wall-E
2009-02-21
@
14:18:32
Kategori: Allmänt
Jag tillhör ungefär 5 % av Sveriges befolkning som inte sett Wall-E än, det känns som det iaf. Men nu ska jag nog göra det, får se vad det blir för film. Sen hoppas jag på Rally Brudar nån dag oxå, eftersom folk gick på den utan mig utan att ens fråga mig även om jag sagt att jag ville se den... Men men, kände för att skriva nåt.
Daggny is out
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Artiklar
2009-02-19
@
10:15:03
Kategori: Allmänt
Jag vet inte vad jag ska säga om världen längre.
Länk ---> http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4245070.ab
Länk ---> http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4449702.ab
Visst man ska absolut inte tro allt som står i tidningarna, men nånstans måste ju grejerna komma ifrån. Eller?
När slutade barn vara barn??
Daggny is out
Länk ---> http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4245070.ab
Länk ---> http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4449702.ab
Visst man ska absolut inte tro allt som står i tidningarna, men nånstans måste ju grejerna komma ifrån. Eller?
När slutade barn vara barn??
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Bok
2009-02-19
@
10:02:06
Kategori:
Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory
Från tidig barndom blev Julie regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som endast fanns i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner eller förorsakar sjukdomssymtom hos sitt barn för att hon själv eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever ett isolerat liv och om upprörande godtrogenhet hos befattningshavarna. Den ger också en bild av den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.
Den här boken gav mig kalla kårar. Hur en mor kan göra dessa saker mot sitt eget barn är för mig ofattbart. Skada på alla möjliga tänkbara och icke tänkbara sätt bara för att folk ska se henne.
Detta barns kamp om sin mors kärlek utanför sjukhusets väggar är ofattbar, och även sen när hon i vuxen ålder vill ha kärlek efter så många år. Då hon istället ser ett nytt barn i klorna på denna människa som gjort henne så mycket ont, hon bestämmer sig då för att göra allt hon kan för att stoppa sin mor.
En av dom mer "långsamma" böckerna för mig, tar lite tid att ta sig igenom alla medicinska termer och alla annan text för att hänga med. Men boken är helt klart läsvärd.
Från tidig barndom blev Julie regelbundet röntgad, opererad och medicinerad i en fåfäng kamp mot sjukdomar som endast fanns i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner eller förorsakar sjukdomssymtom hos sitt barn för att hon själv eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Mamma sa att jag var sjuk är en originell, skrämmande, vacker och humoristisk berättelse om en familj som lever ett isolerat liv och om upprörande godtrogenhet hos befattningshavarna. Den ger också en bild av den kärlek som gör ett barn villigt att offra sig själv för sin mammas lycka.
Den här boken gav mig kalla kårar. Hur en mor kan göra dessa saker mot sitt eget barn är för mig ofattbart. Skada på alla möjliga tänkbara och icke tänkbara sätt bara för att folk ska se henne.
Detta barns kamp om sin mors kärlek utanför sjukhusets väggar är ofattbar, och även sen när hon i vuxen ålder vill ha kärlek efter så många år. Då hon istället ser ett nytt barn i klorna på denna människa som gjort henne så mycket ont, hon bestämmer sig då för att göra allt hon kan för att stoppa sin mor.
En av dom mer "långsamma" böckerna för mig, tar lite tid att ta sig igenom alla medicinska termer och alla annan text för att hänga med. Men boken är helt klart läsvärd.
Kommentara! 0 st
Söndag
2009-02-15
@
21:58:40
Kategori: Bilder
Så har det blivit söndag igen då... Måndag imorrn igen =/ Men den här veckan mår jag bättre, ja än så länge iaf, veckan har ju inte riktigt börjat än. Jag ska jobba imorrn från 13-16.30 17 ungefär. Det är det jag vet, och det är nog det enda det blir. För om dom ringer så gäller det oftast att jobba eftermiddag o då går ju inte det. Skönt att börja lite lugnt såhär veckan efter förkylning, som inte har gett med sig helt ordentligt än. Men jag är iaf redo att gå tillbaka till det normala livet igen, istället för whiskey-rösten-livet och extra-kuddar-i-sängen-nätterna.
Får väl se hur mycket det blir på bloggfronten till veckan och resten av framtiden. Anledningen till att det hänt saker är ju för att jag varit hemma o sjuk = haft tid att sitta vid datorn. Fast jag ska försöka att uppdatera minst två gånger i veckan. Men jag vill ändå ge mig en liten eloge för att jag hade tålamod att göra om bloggen, det tar ju lite tid och blir inte som man vill hela tiden. Och det brukar betyda att jag ger upp, men inte denna gången inte. Och det löna sig, för jag har fått till det den här gången känner jag.
Daggny is out
Får väl se hur mycket det blir på bloggfronten till veckan och resten av framtiden. Anledningen till att det hänt saker är ju för att jag varit hemma o sjuk = haft tid att sitta vid datorn. Fast jag ska försöka att uppdatera minst två gånger i veckan. Men jag vill ändå ge mig en liten eloge för att jag hade tålamod att göra om bloggen, det tar ju lite tid och blir inte som man vill hela tiden. Och det brukar betyda att jag ger upp, men inte denna gången inte. Och det löna sig, för jag har fått till det den här gången känner jag.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Alla hjärtans dag
2009-02-14
@
22:41:49
Kategori: Mina tankar
Jaha, så va det den 14:e februari igen. Något speciellt med det? Absolut ingenting egentligen. Allt ska bli så stort och det ska läggas massa pengar på varandra på en speciell dag. Vad säger det?
"Jag älskar dig en dag om året, annars tycker jag bara om dig lite"
Nej, när det bestäms att man ska göra nåt så försvinner lixom själva magin. Jag uppskattar hellre när man blir överraskad när man minst anar det. Kanske imorrn den 15:e istället.
Vad tycker du?
Daggny is out
"Jag älskar dig en dag om året, annars tycker jag bara om dig lite"
Nej, när det bestäms att man ska göra nåt så försvinner lixom själva magin. Jag uppskattar hellre när man blir överraskad när man minst anar det. Kanske imorrn den 15:e istället.
Vad tycker du?
Daggny is out
Kommentara! 3 st
Gömda - Mia
2009-02-13
@
15:20:35
Kategori:
På tal om böcker som jag läst. För ett par år sedan läste jag Gömda, följt av Asyl och Mias Hemlighet när dom kom ut några år senare. Böcker som jag slukade lika fort som alla andra "riktiga" böcker.
I december förra året utkom Monica Antonsson med sin bok Mia - Sanningen om Gömda, där hon sa att Gömda inte stämde med verkligheten. Jag har inte läst denna bok eller följt alla debatter om den så jag varken kan eller tänker uttala mig om detta. Det jag vill säga är att Mia har framträtt, idag i Aftonbladet som enda tidning. Man var tvungen att ha plus men den här länken http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4398747.ab tror jag ska funka. Jag har inte läst igenom hela artikeln, då den är väldigt lång. Har läst t.o.m sidan 3 av den och där finns det yttligare minst en sida till. Kan tänka mig att den fyller ungefär halva tidningen i papperform.
Daggny is out
I december förra året utkom Monica Antonsson med sin bok Mia - Sanningen om Gömda, där hon sa att Gömda inte stämde med verkligheten. Jag har inte läst denna bok eller följt alla debatter om den så jag varken kan eller tänker uttala mig om detta. Det jag vill säga är att Mia har framträtt, idag i Aftonbladet som enda tidning. Man var tvungen att ha plus men den här länken http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4398747.ab tror jag ska funka. Jag har inte läst igenom hela artikeln, då den är väldigt lång. Har läst t.o.m sidan 3 av den och där finns det yttligare minst en sida till. Kan tänka mig att den fyller ungefär halva tidningen i papperform.
Daggny is out
Kommentara! 0 st
Läsning
2009-02-13
@
14:55:05
Kategori:
Nu har jag kommit in i en sån där period där jag läser ganska mycket, har inte haft det så på nåt år. Sen det här året började har jag läst ut den boken jag hade liggandes och yttligare 7 böcker till och är inne på min 8:e just nu.
Alla dessa böcker är "riktiga historier-böcker", undantag för en som jag trodde va det när jag köpte den. Jag gillar den genren av böcker och läser hellre det än nån smörig romantik eller klichéaktig thrillerroman. Tänkte skriva om böckerna här nu, vilka det är, vad dom handlar om och vad jag tyckte om dom. Det kanske inte blir jättelånga recensioner men bara jag får ner mina åsikter så är jag nöjd. Jag börjar med min favorit.
Grabben i kuvösen bredvid - Om att vinna mot ett handikapp av Jonas Helgesson
Baksidan
"Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan?"
Jonas Helgessons liv var ytterst nära att sluta den dagen han föddes. Istället fick han dra sitt första andetag som allvarligt CP-skadad. Men som tioåring bestämde sig Jonas för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Han skruvade loss rullstolshjulen och fick kvarterets snyggaste lådbil. När all mat hamnade på skolmatsalens golv ställde han sig längst bak i kön och tog en ny bricka. Sedan började han på en golfkurs - och gav ordet handikapp en ny innebörd.
Grabben i kuvösen bredvid är en bok om att vinna mot sina svårigheter och se utmaningen och möjligeheterna i varenda orealistisk dröm.
Jonas Helgesson, född 1978, är numera egen företagare och framträder som föreläsare, musiker och stand up-komiker. Han är utbildad vid Malmö högskola och bor i Malmö med sin fru.
Det här är den bästa bok jag läst på länge, jag skrattade redan på första sidan. Man vill känna medlidande med honom, men det går inte. För han själv lider ju inte av sitt handikapp, som han nästan inte har längre. Han blir av med sitt parkeringstillstånd för att få stå i handikappruta. Anledningen? Han är för frisk... Man får även läsa "Direkt ur livet", anekdoter om särskilda händelser. Hans berättelser om sina kompisar som inte alls känner nån handikappad person, dom känner Jonas Helgesson. Den här boken gav även mig en tankeställare.
Andra röster om boken
"Jonas, en sann fighter, skildrar med stor självironi och gott humör sin uppväxt och skolgång. Alltid har han kämpat mot att bli särbehandlad på grund av sitt handikapp. Alltid har han vägrat att välja den enklaste vägen."
Lena Kåreland, Svenska dagbladet
"...ett handikapp inifrån med det självupplevdas äkthet och trovärdighet. En bok man gärna rekomenderar."
Bibliotekstjänst
Alla dessa böcker är "riktiga historier-böcker", undantag för en som jag trodde va det när jag köpte den. Jag gillar den genren av böcker och läser hellre det än nån smörig romantik eller klichéaktig thrillerroman. Tänkte skriva om böckerna här nu, vilka det är, vad dom handlar om och vad jag tyckte om dom. Det kanske inte blir jättelånga recensioner men bara jag får ner mina åsikter så är jag nöjd. Jag börjar med min favorit.
Grabben i kuvösen bredvid - Om att vinna mot ett handikapp av Jonas Helgesson
Baksidan
"Jag försöker njuta av alla dagar som jag har och marinera dem med feststämning. Mitt inre verkar gilla att leva trots alla yttre begränsningar, så vem är jag då att tycka synd om mig själv eller önska att jag var någon annan?"
Jonas Helgessons liv var ytterst nära att sluta den dagen han föddes. Istället fick han dra sitt första andetag som allvarligt CP-skadad. Men som tioåring bestämde sig Jonas för att inte bli en av Hjälpmedelscentralens stammisar. Han skruvade loss rullstolshjulen och fick kvarterets snyggaste lådbil. När all mat hamnade på skolmatsalens golv ställde han sig längst bak i kön och tog en ny bricka. Sedan började han på en golfkurs - och gav ordet handikapp en ny innebörd.
Grabben i kuvösen bredvid är en bok om att vinna mot sina svårigheter och se utmaningen och möjligeheterna i varenda orealistisk dröm.
Jonas Helgesson, född 1978, är numera egen företagare och framträder som föreläsare, musiker och stand up-komiker. Han är utbildad vid Malmö högskola och bor i Malmö med sin fru.
Det här är den bästa bok jag läst på länge, jag skrattade redan på första sidan. Man vill känna medlidande med honom, men det går inte. För han själv lider ju inte av sitt handikapp, som han nästan inte har längre. Han blir av med sitt parkeringstillstånd för att få stå i handikappruta. Anledningen? Han är för frisk... Man får även läsa "Direkt ur livet", anekdoter om särskilda händelser. Hans berättelser om sina kompisar som inte alls känner nån handikappad person, dom känner Jonas Helgesson. Den här boken gav även mig en tankeställare.
Andra röster om boken
"Jonas, en sann fighter, skildrar med stor självironi och gott humör sin uppväxt och skolgång. Alltid har han kämpat mot att bli särbehandlad på grund av sitt handikapp. Alltid har han vägrat att välja den enklaste vägen."
Lena Kåreland, Svenska dagbladet
"...ett handikapp inifrån med det självupplevdas äkthet och trovärdighet. En bok man gärna rekomenderar."
Bibliotekstjänst
Kommentara! 0 st
Ny design 2
2009-02-11
@
17:07:11
Kategori: Allmänt
Jaha, så länge höll den designen. Inte ens ett dygn, då jag fått denna kommentar.
"Designen får mig att tänka på AIK =P Men färgerna är inte för ljusa eller för mörka för att läsa dock! :D" av Angelique.
Jag tycker ju inte om AIK!!!! :S Så nej, ändring blir det, men inte förns imorrn :) Fast det va ju lätt att läsa iaf, tur det :)
Daggny is out
"Designen får mig att tänka på AIK =P Men färgerna är inte för ljusa eller för mörka för att läsa dock! :D" av Angelique.
Jag tycker ju inte om AIK!!!! :S Så nej, ändring blir det, men inte förns imorrn :) Fast det va ju lätt att läsa iaf, tur det :)
Daggny is out
Kommentara! 3 st
Ny design
2009-02-11
@
13:33:54
Kategori: Allmänt
Nu har jag ändrat lite här. Tack vare Angelique, Emma och Alexandra som alla tipsade om samma sidor ;)
Så, vad tycker ni? Är det svårt att läsa? Texten för ljus? Tar gärna emot synpunkter för jag ser ju inte den på samma sätt som ni som läser den, då jag suttit med den hela förmiddagen typ.
Sen ska jag bara komma på vart jag ändrar färg på eventuella länkar i kommentarer. Som det är nu är dom svarta tills man ställer sig på dom. Inte länkar till dom som kommenterat alltså utan eventuella länkar i kommentarerna. Och när dom är svarta så syns dom ju inte... Och som det är nu har jag nog tappat bort mig totalt i alla dessa jävla koder.
Tack till
Länk ---> http://mimmisdesign.blogg.se/category/designhjalp-guide.html
Länk --->http://www.designadinblogg.se/2008/april/grunderna-for-att-blogga.html
Daggny is out
Kommentara! 2 st
Inte så vanlig
2009-02-10
@
11:57:20
Kategori: Allmänt
Jag vill ha hjälp!!
Med att fixa till bloggen, det behöver absolut inte vara massa häftiga grejer o saker. Bara den inte är så ordinary som den är nu. För nu är det ju en sån vanlig modell som man väljer. Jag vill ha nåt annat!!
Så Hjälp eller Tips om vart jag kan vända mig. Nån spec sida eller blogg som visar hur man gör om på ett ENKELT sätt, då jag inte är utbildad dataingenjör.
Tack tack Daggny is out
Med att fixa till bloggen, det behöver absolut inte vara massa häftiga grejer o saker. Bara den inte är så ordinary som den är nu. För nu är det ju en sån vanlig modell som man väljer. Jag vill ha nåt annat!!
Så Hjälp eller Tips om vart jag kan vända mig. Nån spec sida eller blogg som visar hur man gör om på ett ENKELT sätt, då jag inte är utbildad dataingenjör.
Tack tack Daggny is out
Kommentara! 3 st
1922-2009
2009-02-06
@
17:44:12
Kategori: Mina tankar
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här längre, ingenting känns längre. Eller jo det känns, men det känns inte bra. Det gör mest ont hela tiden, jag vill absolut inte känna såhär men nu gör jag det ändå. Försöker va postiv så mycket jag kan, vill inte tynga ner alla andra med ALLA min problem, det är inte rättvist. Plus att jag vet att jag inte kan prata om känslorna eller visa dom, förutom om jag har sprit i kroppen... Men när jag blir själv så kommer tankarna. Tänk om, massor av olika tänk om.
Jag hade kommit på en grej att skriva om här, en sorts liten undran kan man säga. men den försvann sen ur huvudet när jag va på begravning.
För det är knappt 2,5 månad sen jag senast va på begravning och nu va det dags igen, fast denna gång va det mer okej. Eftersom det den här gången gällde min pappas farmor Birgit på 86 år... Men iaf så känns det.
Fortsättning (blev lite avbruten förut)
Begravningen för farmor va på samma ställe som sist, fast i det andra kapellet. Det finns två kapell vid Östra kyrkogården. Himmelska Fridens och Barmhärtighetens kapell, denna gång va det fridens. Det va skönt att det inte va samma som sist, då hade jag nog inte klarat att va med. Visste dock inte vart vi skulle va förns vi kom dit.
Pappa hade köpt varsin ros att lägga på kistan, men jag fixade inte att gå upp, jag va den enda men det skiter jag i. Om jag känner att jag inte klarar det så gör jag inte det, mina ben skulle aldrig ha hållt mig uppe. Jag gick runt kistan ett varv sen när det va slut och smög även tillbaka efteråt och tog kort på blommorna. Något jag skulle viljat gjort sist oxå men det passa sig inte tyckte jag, han va inte familj till mig.
Nu till något jag inte förstår efter begravningar; Varför begravningskaffe? Visst, alla ska kunna prata av sig och komma ihåg den döde. Men komma ihåg den döde gör man ju på begravningen... Nån kanske tycker att jag verkar känslokall eller känsolös nu men då får väl ni tycka det då. Jag förstår inte det här med kaffe o tårta efteråt.
Hur som helst var det en väldigt fin begravning. Prästen som genomförde ceremonin var den präst som döpte mig för snart 21 år sen... Hon berättade oxå det lite av det som farfar Henry (pappas) berättat om farmor Birgit, saker som varken jag eller pappa visste. Tex att dom träffades när hon jobbade i kiosk, dom gifte sig året efter min farfar är född. Undra va folk sa, på den tiden, att ha barn och inte va gifta.
När vi skulle åka hem efter fikat så kramade farfar Henry mig och drog upp min hand. Jag hade dagen till ära tagit på mig två ringar som jag tycker om, så titta han lite finurligt på mig. Men tog mitt nej precis som det va, nej jag är inte förlovad. Men han sa att det va pågång, haha han är för underbar. Så berätta han att han och Birgit träffades när dom va 16 år. Dom fick alltså 70 härliga år tillsammans, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Sov i ro älskade Birgit.
Jag hade kommit på en grej att skriva om här, en sorts liten undran kan man säga. men den försvann sen ur huvudet när jag va på begravning.
För det är knappt 2,5 månad sen jag senast va på begravning och nu va det dags igen, fast denna gång va det mer okej. Eftersom det den här gången gällde min pappas farmor Birgit på 86 år... Men iaf så känns det.
Fortsättning (blev lite avbruten förut)
Begravningen för farmor va på samma ställe som sist, fast i det andra kapellet. Det finns två kapell vid Östra kyrkogården. Himmelska Fridens och Barmhärtighetens kapell, denna gång va det fridens. Det va skönt att det inte va samma som sist, då hade jag nog inte klarat att va med. Visste dock inte vart vi skulle va förns vi kom dit.
Pappa hade köpt varsin ros att lägga på kistan, men jag fixade inte att gå upp, jag va den enda men det skiter jag i. Om jag känner att jag inte klarar det så gör jag inte det, mina ben skulle aldrig ha hållt mig uppe. Jag gick runt kistan ett varv sen när det va slut och smög även tillbaka efteråt och tog kort på blommorna. Något jag skulle viljat gjort sist oxå men det passa sig inte tyckte jag, han va inte familj till mig.
Nu till något jag inte förstår efter begravningar; Varför begravningskaffe? Visst, alla ska kunna prata av sig och komma ihåg den döde. Men komma ihåg den döde gör man ju på begravningen... Nån kanske tycker att jag verkar känslokall eller känsolös nu men då får väl ni tycka det då. Jag förstår inte det här med kaffe o tårta efteråt.
Hur som helst var det en väldigt fin begravning. Prästen som genomförde ceremonin var den präst som döpte mig för snart 21 år sen... Hon berättade oxå det lite av det som farfar Henry (pappas) berättat om farmor Birgit, saker som varken jag eller pappa visste. Tex att dom träffades när hon jobbade i kiosk, dom gifte sig året efter min farfar är född. Undra va folk sa, på den tiden, att ha barn och inte va gifta.
När vi skulle åka hem efter fikat så kramade farfar Henry mig och drog upp min hand. Jag hade dagen till ära tagit på mig två ringar som jag tycker om, så titta han lite finurligt på mig. Men tog mitt nej precis som det va, nej jag är inte förlovad. Men han sa att det va pågång, haha han är för underbar. Så berätta han att han och Birgit träffades när dom va 16 år. Dom fick alltså 70 härliga år tillsammans, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Sov i ro älskade Birgit.